START
 
ATELJÉ
  om ewa   teckningar och målningar utställningar utbildning
arbetskamrater och vänner
länkar
 
   

EWA M.EVERS

PRIVAT

JUST NU

BILDER

UTSTÄLLNINGAR

UTBILDNING

ATELJÉ

MEDARBETARE

LÄNKAR

 

 

Artikel Stenungsundstidningen

GP
Uppdaterad: 2008-03-19

ewa evers
Lockar till glädje och djupa tankar
Att konstvandra under påsken har blivit en folkrörelse. Ewa Evers i Bleket på Tjörn vet. Hon har haft öppen ateljé varje år sedan starten för tio år sedan.- Det blir bara fler och fler besökare för varje år. I fjol hade jag 300 personer per dag. För oss konstnärer betyder det mycket att få möta en publik som vanligtvis inte besöker gallerierna, säger Ewa Evers och tar emot i sitt kombinerade hem och ateljé i Bleket.
Väggarna är som sig bör prydda med hennes teckningar och målningar. De lockar till både glädje och djupare tankar.
- Livet är fullt av motsägelser. Glädjen och sorgen är varandras nödvändigheter. Det handlar min konst om.
Mötet med konstvandrarna i påsk inspirerar och leder till intressanta samtal.
- Många delar med sig av sina egna erfarenheter. Det blir ofta väldigt intressanta filosofiska samtal. Just att inspirera till samtal och kommunikation är en jätteviktig uppgift kulturen har.
Ewa Evers har utvecklat ett alldeles eget uttryck med en teknik som bygger på målning under glas.
- Tekniken i sig är inte ny, ikoner målas till exempel på glas. Men jag har experimenterat i 15 år med att blanda olika slags material som lacker, akryl och screentryck med glas. Vad jag vet så är jag ensam om det.
Genom att ibland lägga flera lager glas med motiv över varandra med en liten distanslist emellan skapas djup och skuggspel. Den senaste varianten är att sprutmåla glaset med tusch och skrapa fram form, volym och djup på liknade sätt som man gör med en etsning.
- Det är viktigt att experimentera. För mig är det en del av den skapande processen.
Till den hör även att varje dag enträget jobba på i ateljén.
- Jag är väldigt disciplinerad. Börjar tio på morgonen och slutar tio på kvällen. Med några raster emellan förstås. Jag får inspiration av själva arbetsprocessen. Det är min metod.
Som avkoppling ägnar sig Ewa Evers åt ännu mer konstnärligt arbete.
- Jag gör akvareller och keramik på lediga stunder. Det ger mig nya idéer och är ett bra sätt att komma loss.
Hon började sin konstnärliga bana på Högskolan för design och konsthantverk, HDK i Göteborg åren 1979-83.
- Jag utbildade mig till reklamare och illustratör. Men det ansågs för kommersiellt på den tiden när folk stod på barrikaderna. Jag blev i stället betagen av teater och jobbade som scenograf och kostymör, bland annat för Riksteatern, innan jag flyttade till Bleket 1989.
Sedan dess har det blivit egna bilder. Lite grafisk formgivning blir det också då och då.
- Jag designar webbsidor som födkrok. Det är roligt att bidra med något på nätet eftersom de som gör webbsidor ofta inte har något grafiskt kunnande.
Konstvandringen i södra Bohuslän firar tioårsjubileum i år och engagerar 44 konstnärer. De finns representerade med ett verk var på Galleri Koch i Stenungsund.
- Det är ett bra sätt att börja med ett besök där. Då kan man välja ut det man gillar och sedan besöka konstnärerna i deras ateljéer.
Nästa stora projekt för Ewa Evers är att göra en installation tillsammans med maken och dramatikern Carl Otto Evers.
- Det blir en bild- och ljudinstallation. Mer vill jag inte säga nu. Det skulle annars bli som att öppna kameran innan filmen är exponerad, säger Ewa Evers och plockar i ordning inför påskens anstormning.

Bengt Bendix
031-62 57 81 bengt.bendix@gp.se


BOHUSLÄNNINGEN 2006-03-01
1:06

Medlemsutställning
Wågermanska konsthallen, Skärhamn
Pågår till 23 mars
/ konst
Kraft och kunskap hos
Wågermanskas medlemmar

Det finns en risk med regelbundet återkommande samlingsutställningar av medlemmarnas egna verk i konstnärsdrivna utställningslokaler: det kan bli monotona upprepningar. Så icke på Wågermanska Konsthallen vilket årets första utställning, 1:06, tydligt visar. Den samlade kraft och kunskap som finns hos konsthallens medlemmar imponerar.
Att driva utställningslokaler i egen regi är för konstnärer ett tungt ansvar, i ett aldrig sinande ideellt slit och med en ekonomisk vansklighet, samtidigt ger det positiv arbetsgemenskap och sporrar till konstnärliga framåtskridanden. Att det senare sker kan regelbundna besökare konstatera både hos Bohusgalleriets och Wågermanska Konsthallens medlemmar.
I Wågermanskas stora och bra fördelade utställningsyta kommer varje deltagande konstnär i 1:06 till sin rätt, samtidigt som utställningen ger ett sammanhållande gott helhetsintryck.
Tolv av de femton medlemmarna deltar. I en recension av en samlingsutställning går det inte att utförligare omnämna verken, det blir ett litet axplock från var och en.
Natur, formers balans, färgers intryck, nära omgivningar och relationer är vad de flesta berättar om.Lillemor Pettersson, vars reliefer på Bohusläns Museums tegelvägg är välbekanta för många, visar små byster i terracotta som hon sammanställt i uttrycksfulla relationsgrupper. Säkert och expressivt fångar Henry Johansson naturintryck i sina teckningar.
En lika säker skicklighet men med varsamt känsligare linjer och en stor bildrikedom har Ewa M. Evers tecknande, som ofta handlar om närhetsberoende och dess utlämnande. I ett par teckningar skildrar hon ömsint moderskapets vedermödor på gott och ont. På kakelplattor bränner Jirina Janzbach likt flödande akvarell in sina bilder med människor i tystlåten anonymitet, även fåglar är ofta hennes motiv.

Både Yvonne Karlsson och Soile Wernermyr hade egna separatutställningar i konsthallen i höstas. Nu visar de andra verk. Soile en serie akvareller i sparsmakat färgval med en lugn koncentrerad stämning i motiven som handlar om hus. Yvonne har flera collage i blandteknik, med väl avstämda och känsliga kompositioner, ibland kombinerat med broderistygn. I andra collage, av flätade pappersremsor, eller med fina små lyriska grafikbilder berättar Jan Alfredsson om intryck från en stipendievistelse i Grez-sur-Loing

Som få kan Marianne Gunnemark fylla en keramikkrukas runda form med en känsla av inneboende kraft. Förutom dem och annat bruksgods visar hon också fria objekt i keramik, även de med välbalanserad formsäkerhet. Skulptören Bosse Anås har också förmågan att ge sina skulpturer liv och styrka. Med små medel, som ytors och vinklars förhållande till varandra, materialets dunkel ibland kompletterat med detalj i färg, blir hans skulpturer, på gränsen till att vara abstrakta, intressanta både på grund av sina former och genom de associationerna de väcker.

Helt annorlunda, tillfälliga och skirt graciösa, är Krister Svanviks fåglar och dansande par av vrakved. Han visar även akvareller med naturmotiv och oljemålningar med hagarnas hästar och kor. En som också lockas av fantasins lek med enkla material är smyckekonstnären Johan Eyssen. Han har gjort en liten samling objekt av benrester och modellbyggedetaljer som underfundigt balanserar mellan lek och allvar.

Att följa en konstnär genom åren är intressant. Greta Sandahl har favoritmotiv som hon ofta återkommit till, skutan Dagny, kylhuset, bryggan och vattnet. Detta motiv löser hon upp i motsatsförhållande mellan större och mindre former, ljus,mörker och färgskiftningar. Dagny sjönk för flera år sedan, men Greta Sandahl kan ännu fördjupa sig i samma form och ljusbalans i sina målningar. Nu med klarare färger och bredare penseldrag.
Nen Arnell


ST Tidningen
Kultur 2006-02-15

Samling som ger mersmak
Wågermanska konsthallens första utställning för säsongen ger mersmak. Där konstnärerna bakom konsthallen visar sin styrka och bredd. Konst
De tolv konstnärerna, alla medlemmar i föreningen Wågermanska konsthallen, visar just nu sina verk. Och det är en tilltalande utställning som visar på den bredd av uttryck, material och tekniker som ryms bland föreningens konstnärer.
Föreningen disponerar numer även övervåningen där utställningen byggts vidare, och finner slingorna, vinklar tillvaron.
Där finns Jan Alfredssons grafik, med abstrakta former, nät, och träd sedda nerifrån. Flätade remsor som bildar tredimensionella ark. Bosse Anås helgjutna former som ringlar sig, strävar åt flera tänkbara riktningar. Ewa Evers nära bilder som verkar kring längtan, väntan och tankar kring moder- och faderskapet. Johan Eyssens små vidunderliga farkoster som tar oss med på en färd långt härifrån. Mariann Gunnemarks formsäkra keramik, en lek med materialet, stenarna och där ytan är avgörande. Jirina Janzbach kvinnor som vilar i olika former, placerade i en stilla värld. Henry Johanssons svartvita landskap och miljöer. Yvonne Karlssons trådar, fåglar och skikt som skickligt avvägt bygger bilderna att fastna i. Lillemor Peterssons skulpturer som blickar från väggen, eller kanske ner mot den tungviktar- korpen som landat på golvet nedanför.
Greta Sandahls måleri som bildar drömska landskap, tankesfärer och möjliga världar. Krister Svanviks djur som färgstarka vandrar längs väggarna. Och Soile Wernemyrs svartvita dova husbilder och vyer där de röda flikar in och för tankarna till det pulserande livsnerven som genomsyrar. Även när det är grått utanför, lyser de upp. Så ock utställningen 1:06.

Samlingsutställningen 1:06 på Wågermanska konsthallen pågår till och med den 26 mars.

Anna Berglund


Stenungsunds Posten